fredag 4 mars 2016

Först som sist


Bloggen och inläggen har varit och är till för att ge en historisk bakgrund till det som kallas Fryksdalsleden. Jag rekommenderar att  bloggens sista inlägg läses först, d.v.s. från den 6 feb 2016, den kronologiska och innehållsmässiga informationen läses bäst nedifrån och upp. Ytterligare info fås på Fryksdalsleden.se. Jag ber också att få klargöra att jag inte är någon forskare i akademisk mening, utan en enkel amatör, med intresse för historia. Jag ber om överseende med vissa spekulationer jag gjort under en del rubriker. Men även enklare forskning kräver ett visst mått av fantasi.

På bilden, två goda vänner som bidragit med inspiration och material och många uppgifter. Det är David Myrehed, t.v. och Roland Kihlstadius, t.h. Tack till er båda!


onsdag 2 mars 2016

Tyrs bol och Ulls ö

Kungsådran, utgjorde en av flera strykar, strömfåror, i Dejeforsen. (foto:Peter Karlstam)

Laxforsen i Deje var nog en av de platser som både svenska och norska kungar kände till. Lågt innan kristendomen ö h t predikats i norden, var platsen känd. Man kan utgå ifrån att kungamakten försökte lägga detta land och vatten  under sin egen kontroll, långt innan de första klostren i Sverige inrättades på 1100-talet.
På platsen behövdes representanter för kungamakten. För att kontrollera fisket och annan handel som av nödvändighet fanns på stället. Det gick åt stora mängder salt för fiskberedningen. Salt var en sällsynt vara, det kom frånTysklands saltgruvor och vid inskeppningen till Sverige eller danska delen av Sverige kunde inte vem som helst köpa hur mycket som helst. Inköpen var ransonerade. Men just kronan, den konungsliga makten vid tillfället, behövde inte ta hänsyn till sådan ransonering. En stor del gick åt vid laxforsarna i Värmland. Och mest vid Dejeforsen.
Ullerö var en hednisk blotplats. På 1100-talets byggs en stenkyrka, romansk, där, precis vid den hedniska kultplatsen. På östra sidan forsen. På västra sidan fanns ännu till 1700-talet endast ett par gårdar. Det var Risäter och Tjusbol, så småningom Mon längre norrut. Dessa två gårdar hade hela strandrätten vid forsen och vid kungsådran, på västra sidan. Förleden Ri- i Risäter har inget med Ria, torkria att göra. Snarare med Ri- som i rike, d v s kungalett. På Irländska heter kung Ri.

1268 donerar lagman Höld Risäter till Riseberga kloster. Vi kan vara säkra på att det då var en fullpantad gård. Det är ingen ”säter” till Riseberga kloster, det finns ingen gård på Ri- som den kan vara säter till, utan namnet sätter anses härstamma från vikingatiden och förekommer mest i Mälarbygden. Erikska ätten dominerade ägandet av Dejeforsen å 1100-talet. Det troliga är att Risäter, eller Risätter, var en kungaägd gård liksom Tjusbol. Gården Småris, låg västerut och var mindre. Man säger att gården Hollerud var belägen på östra sidan älven, där nuvarande Katrineberg ligger. Hollerud var egentligen ingen gård i vanlig mening, utan omfattande ett landområde av både Nedre (yttre) Ullerud och Övre Ullerud. Olsäter var liksom Ransäter sätrar under Hollerud, och eftersom Ransäters socken omfattade nuvarande Munkerud och Munkforsen, får man anta att Holleruds välde även omfattade forsarna i Munkfors, som  förresten Alvastra kloster hade sitt fiske i.
Alvastra grundade ju Sverker d ä. Hollerud var således ett protektorat, där också en av Värmlands äldsta stenkyrkor byggdes.
Någon typ av småkungavälde verkar Hollerud arealmässigt ha varit. Vi kan jämföra med Sund och Björke i Fryksdalen. 12 rep 14 kvadratmil stora. Roland Kihlstadius anser att lagman Höld residerade på Hollerud.

Forsen var ett mäktigt fenomen och att Ullerö blev kultort där är nog rätt naturligt. På västra sidan forsen ligger alltså Tjusbol. Det var nog även en kultplats, för Tyr. Etymologiskt heter det i forngermanskan tieuz, senare tiuz och tiwaz. Tyr förlorade ju sin hand till Fenrisulven och på östra stranden rinner Vargån ut nedanfor forsarna mittemot Tjusbol. Warghärä  heter området i medeltidsdiplom. Således Tyrs bol och Ulls ö.

Den urgamla leden till Forsen, Risäter, Tjusbol kom söderifrån från Löved, via Kvarntorp och vidare förbi nuvarande Orretorp och över berget väster om Syrsjön, där det ju finns fornlämningar, och in till Risäter. Det är en sträcka av Klarålvdalens pilgrimsled och i övrigt en urgammal färdled.




tisdag 1 mars 2016

Kung Sverre genom Röjdådalen 1177

Vi anser ju att Fryksdalsleden går genom Röjdådalen, till Nyckelvattnet. De olika ortsnamn, med förleden kung-och kong, som finns både på svenska och norska sidan gränsen, kan ha sin förklaring av att det var denna väg som kung Sverre
Sigurdsson färdades med manskap 1177. Sverresagan anger att han från Eidskog färdades över en skog, tolv mil ( skogsmil= 6 landsvägsmil) kom till Ekshärad och därefter en skog 12 mil till Malung.
 Av geografisk nödvändighet måste han ha passerat Röjdådalen. Mäter man fågelvägen på en nutida karta Ekshärad via Torsby in i Norge så hamnar man i just området med Kyrksjön och Kongsjön och Nyckelvattnet med Kongviken ( på Norska sidan). Mäter man samma sträcka 6 mil från Ekshärad, så hamnar man i Malung. Avståndsangivelserna i Sverresagan stämmer  väl. Även finns en folktradition i Röjdådalen, att en norsk kung fordom skall ha befunnit sig i Röjdådalen. ( SOFI, ortsnamn Östmark, kommentar av Rickard Broberg, angående Kongbacken, Kungtorp, m.m.)