"Varnhem i Västergötland, ett i början av 1150-t tillkommet cistercienserkloster, var beläget
väster om en i dåtid farlig och öde skogstrakt, Billingen. Lysviks topografiska
läge var slående lika. Även här hade forna färdmän en obebodd, brant vildmark,
Hinnershögda, framför sej. Innan vandrare gav sej ut i det okända vid Varnhem
och Lysvik behövde man mat, vård, vila, uppbyggnadsord, säkert även stärka sitt
mod inför fortsatta strapatser. Det behöver kanske tillfogas, att Lysvik aldrig
övervägts att bli klosterort, härtill saknades helt nödvändiga grunder.
Fallet Lysvik hjälper oss, att säkrare ringa in när och
under vilken svensk kung förutsättningar för tillkomst av Fryksdalens äldsta
kyrkobyggnader kan ha ägt rum. Frågan kan förvisso diskuteras. Mitt måhända
djärva förslag är förra hälften av 1100-t, då Sverker I –även kallad Sverker d
ä- var kung i Sverige. En östgötsk storman född ca 1100, regent från ca 1130
fram till 1156, då han trolöst mördades vid Alebäcks bro av sin svekfulle
hästsven, enligt sägnen på väg i släde till julotta i Västra Tollstads kyrka.
Denne kristne kung och hans drottning Alvhild (Ulvhild) arbetade flitigt på att
inrätta och organisera landets kyrkoväsen och lät anlägga flera kloster,
Alvastra, Varnhem, Julita de mest kända.
I blivande socknen Lysvik har all odlad jord sedan hedendom
varit av skattenatur, bebyggarna till övervägande del självägande bönder. Här
har aldrig funnits några frälse-eller kronogårdar. Detta till skillnad från i
häradets sydligare socknar, särskilt i det vitt uppodlade Sunne men även i
någon mån Ämtervik. Som nämnts, är både Kyrkbyn och Stävarby skatte år 1503 och
1540 men efter 1550 temporärt av kyrkonatur."
(Roland Kihlstadius)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar