tisdag 23 augusti 2016

Tempora mutantur



Gammelgårdens ursprungliga plats i Norra Skoga, kallades Petterstugan

Tiderna förändras... ovanstående foto föreställer den gamla gästgivargården, Petterstuga, i Norra Skoga, Ekshärad. Gården var både gästgivar - och tingsgård på 1700-talet. Den flyttades sedemera till hembygdsgården i Ekshärad.
Från den gamla fornleden genom Fryksdalen ledde två vägar till Klarälvdalen - eller vice versa, om man så vill- Den ena gick från Högberg i Östra Ämtervik, där det förresten var gästgivargård, till Olsäter, via Ås och Medskogen. I Olsäter fanns även gästgivargård.
Olsäter var säter till det mycket stora godset Hollerud vid Dejeforsen, där en av Värmlands första kyrkor byggdes, en romansk stenkyrka. Ullerö var dess hedniska namn, efter guden Ulls blotplats. På 1300-talet byggdes kyrka i översocknen, den blev Övre Ullerud benämd och därifrån var ej långt till Olsäter, det var folkmålet för Hollerudssäter. Dit kom eller avgick resande från eller till Fryksdalen. Vid Deje finns än idag Vinbergssniglar och likaså vid S. Ås i Fryksdalen. Detta tyder direkt på pilgrimer och klosterfolk.
Det är den ena tvärvägen till/från Klarälvdalen, Klarälven som kallades Maria älv.

fredag 4 mars 2016

Först som sist


Bloggen och inläggen har varit och är till för att ge en historisk bakgrund till det som kallas Fryksdalsleden. Jag rekommenderar att  bloggens sista inlägg läses först, d.v.s. från den 6 feb 2016, den kronologiska och innehållsmässiga informationen läses bäst nedifrån och upp. Ytterligare info fås på Fryksdalsleden.se. Jag ber också att få klargöra att jag inte är någon forskare i akademisk mening, utan en enkel amatör, med intresse för historia. Jag ber om överseende med vissa spekulationer jag gjort under en del rubriker. Men även enklare forskning kräver ett visst mått av fantasi.

På bilden, två goda vänner som bidragit med inspiration och material och många uppgifter. Det är David Myrehed, t.v. och Roland Kihlstadius, t.h. Tack till er båda!


onsdag 2 mars 2016

Tyrs bol och Ulls ö

Kungsådran, utgjorde en av flera strykar, strömfåror, i Dejeforsen. (foto:Peter Karlstam)

Laxforsen i Deje var nog en av de platser som både svenska och norska kungar kände till. Lågt innan kristendomen ö h t predikats i norden, var platsen känd. Man kan utgå ifrån att kungamakten försökte lägga detta land och vatten  under sin egen kontroll, långt innan de första klostren i Sverige inrättades på 1100-talet.
På platsen behövdes representanter för kungamakten. För att kontrollera fisket och annan handel som av nödvändighet fanns på stället. Det gick åt stora mängder salt för fiskberedningen. Salt var en sällsynt vara, det kom frånTysklands saltgruvor och vid inskeppningen till Sverige eller danska delen av Sverige kunde inte vem som helst köpa hur mycket som helst. Inköpen var ransonerade. Men just kronan, den konungsliga makten vid tillfället, behövde inte ta hänsyn till sådan ransonering. En stor del gick åt vid laxforsarna i Värmland. Och mest vid Dejeforsen.
Ullerö var en hednisk blotplats. På 1100-talets byggs en stenkyrka, romansk, där, precis vid den hedniska kultplatsen. På östra sidan forsen. På västra sidan fanns ännu till 1700-talet endast ett par gårdar. Det var Risäter och Tjusbol, så småningom Mon längre norrut. Dessa två gårdar hade hela strandrätten vid forsen och vid kungsådran, på västra sidan. Förleden Ri- i Risäter har inget med Ria, torkria att göra. Snarare med Ri- som i rike, d v s kungalett. På Irländska heter kung Ri.

1268 donerar lagman Höld Risäter till Riseberga kloster. Vi kan vara säkra på att det då var en fullpantad gård. Det är ingen ”säter” till Riseberga kloster, det finns ingen gård på Ri- som den kan vara säter till, utan namnet sätter anses härstamma från vikingatiden och förekommer mest i Mälarbygden. Erikska ätten dominerade ägandet av Dejeforsen å 1100-talet. Det troliga är att Risäter, eller Risätter, var en kungaägd gård liksom Tjusbol. Gården Småris, låg västerut och var mindre. Man säger att gården Hollerud var belägen på östra sidan älven, där nuvarande Katrineberg ligger. Hollerud var egentligen ingen gård i vanlig mening, utan omfattande ett landområde av både Nedre (yttre) Ullerud och Övre Ullerud. Olsäter var liksom Ransäter sätrar under Hollerud, och eftersom Ransäters socken omfattade nuvarande Munkerud och Munkforsen, får man anta att Holleruds välde även omfattade forsarna i Munkfors, som  förresten Alvastra kloster hade sitt fiske i.
Alvastra grundade ju Sverker d ä. Hollerud var således ett protektorat, där också en av Värmlands äldsta stenkyrkor byggdes.
Någon typ av småkungavälde verkar Hollerud arealmässigt ha varit. Vi kan jämföra med Sund och Björke i Fryksdalen. 12 rep 14 kvadratmil stora. Roland Kihlstadius anser att lagman Höld residerade på Hollerud.

Forsen var ett mäktigt fenomen och att Ullerö blev kultort där är nog rätt naturligt. På västra sidan forsen ligger alltså Tjusbol. Det var nog även en kultplats, för Tyr. Etymologiskt heter det i forngermanskan tieuz, senare tiuz och tiwaz. Tyr förlorade ju sin hand till Fenrisulven och på östra stranden rinner Vargån ut nedanfor forsarna mittemot Tjusbol. Warghärä  heter området i medeltidsdiplom. Således Tyrs bol och Ulls ö.

Den urgamla leden till Forsen, Risäter, Tjusbol kom söderifrån från Löved, via Kvarntorp och vidare förbi nuvarande Orretorp och över berget väster om Syrsjön, där det ju finns fornlämningar, och in till Risäter. Det är en sträcka av Klarålvdalens pilgrimsled och i övrigt en urgammal färdled.




tisdag 1 mars 2016

Kung Sverre genom Röjdådalen 1177

Vi anser ju att Fryksdalsleden går genom Röjdådalen, till Nyckelvattnet. De olika ortsnamn, med förleden kung-och kong, som finns både på svenska och norska sidan gränsen, kan ha sin förklaring av att det var denna väg som kung Sverre
Sigurdsson färdades med manskap 1177. Sverresagan anger att han från Eidskog färdades över en skog, tolv mil ( skogsmil= 6 landsvägsmil) kom till Ekshärad och därefter en skog 12 mil till Malung.
 Av geografisk nödvändighet måste han ha passerat Röjdådalen. Mäter man fågelvägen på en nutida karta Ekshärad via Torsby in i Norge så hamnar man i just området med Kyrksjön och Kongsjön och Nyckelvattnet med Kongviken ( på Norska sidan). Mäter man samma sträcka 6 mil från Ekshärad, så hamnar man i Malung. Avståndsangivelserna i Sverresagan stämmer  väl. Även finns en folktradition i Röjdådalen, att en norsk kung fordom skall ha befunnit sig i Röjdådalen. ( SOFI, ortsnamn Östmark, kommentar av Rickard Broberg, angående Kongbacken, Kungtorp, m.m.)

söndag 28 februari 2016

Stavkyrkoplanka-stav-Kil

I nuvarande stora Kils kyrka finns nedanstående planka - eller  stav. Den är en mycket rikt karvsnittsornerad och har skyddskors. Den är av furu, 42 cm bred, 7 cm tjock och har haft en längd av 310 cm. Den kommer från gamla kyrkan vid Apertin.  Man har ställt sig frågan: vad detta är? Den är bedömd vara från medeltiden. Jag menar att det kan inte råda någon tvekan om annat än att detta är från stavkyrkan. Det är en stav, alltså en väggplanka. Den är bred och den kan ha använts som sidoportalstycke. Anledningen att den klarat sig genom alla århundrade, är att den sågats av och använts som bänk i kyrkorna. Karvsnittsdekoren var populär under gotiken på kontinenten (1100-tal)-
Karveskurd som det heter i Norge, mycket använd där i folkkonsten.
 (foto: Bo Ulfvenstierna)



Nedan: dopfunt (1200-tal) från Fänneslunda kyrka, Västergötland. Visar att man inte var främmande för att
använda karvsnittmönster i heliga sammanhang./foto Nistoriska museet.


Mera Lysvik

Vid fortsatt granskande av Lysvik och dess första kyrka tycks framstå att Ransby hemman var det allt överskuggande på medeltiden. De senare bildade hemmanen Myringbyn, Kyrkbyn och Stävarbyn tycks alla vara utbrutna ur gården Ransby, Myringbyn och Kyrkbyn belagt och eftersom Kyrkbyn och Stävarbyn hörde ihop torde sakern vara tämligt klar. Det innebär att Ransby var en sk Vikgård, en stormansgård redan på vikingatiden. Det förklarar varför den första stavkyrkan kom att ligga där, på Ransbys mark, mycket vackert belägen vid Lysans utlopp i Fryken. Hela viken, som för övrigt kallas för Ransbyviken i gamla källor, ägdes av Ransby. Från viken kunde man ro in med skepp och lägga till precis nedanför den sk kyrkkällaren och stavkyrkan. Det är högst sannolikt att stormännen på Ransby bedrev handel med Västergötland. Jag skulle tro att kyrkans uppkomst ingick i någon form av "handelsavtal". (Om...så..) Någon dopfunt fanns inte behov av, när man hade Lysan alldeles bredvid.
Om vi bedömer att denna gårdskyrka var byggd, på 1100-talet, så hamnar vi på Sverker d ä tid.

Den första sockenkyrkan kan av dopfunten att döma vara byggd på det från Ransby avgärdade hemmanet Kyrkbyn, på 1250-talet, d v s under kung Erik Erikssons tid som kung ( Erikska ätten), gm Katarina Sunesdotter av Bjälbo ( Folkunga) ätten. Erik Erikssons jarl var Birger Jarl och Katarinas jarl också, efter Eriks död 1250.
Endast 18 år därefter, 1268, donerar lagman Höld Lysvik ( Kyrkbyn plus Stävarbyn) till Riseberga kloster.
Birger Jarl dog 1266. Hans son Valdemar var då kung. Hölds donation anses skräddarsydd av Birger
 Jarl, innan han dog, för att främja sonen  kung Valdemars intressen.

Antingen Knut Erikson eller sonen Erik Eriksson ( efter förslag från biskopen i Skara) bör tidsmässigt ha varit någon av de. som utverkade av gården Ransby att avgärda Kyrkbyn och Stävarbyn. Kyrkan hade ju sedan gammalt kontakt med Ransby.
Det kan hända att något virke av den första stavkyrkan -gårdskyrkan - nu kom att användas i första sockenkyrkan, som även det var en stavkyrka. Man kan tycka att det är underligt att Höld kunde donera det som egentligen var kyrkobord - till ett kloster. Ännu underligare att Lars Magnusson (Magnus Marinassons ätt) byter till sig nämnda hemman av Riseberga 1336.
 Där stod ju en sockenkyrka!

fredag 26 februari 2016

Historien om en sked...



Philippos i Hejdeby kyrka



En sked tycker vi kanske idag inte är något märkvärdigt. Knappast på medeltiden heller. Men hos allmogen var det träsked, eller hornsked, som gällde. Endast de besuttna hade sked i silver eller brons. De kunde vara utformade på något olika sätt. Den sked som är hittad i Bäckalund är unik; historiska museet har endast en enda sked som är lik den, och den är hittad på Hejdeby på Gotland.

Att krönet föreställer aposteln Philippos anger att ägaren hade kyrklig anknytning, pilgrim, munk etc.

Hur dessa två skedar hör ihop kan man inte veta. Hejdeby ligger inte långt från Visby, hamnstaden. Jag skulle tro att Skedarna tillverkats och sålts där.

Roma kloster, inte heller långt därifrån, grundades 1163 (blev inte färdigt förrän mitten av 1200-talet)av cisterciensermunkar från Nydala Kloster i Småland. Det känner vi igen, ty på 1200-talets slut fick de Skoga och forsarna i donation av Johan Värmes dotter. Vem som än har gått genom området där nuvarande Bäckalund ligger var på väg till nuvarande Östra Lövåsen via nuvarande Arnstorp. Vid Arnstorp ligger Munktjärn. Stigen /leden ledde sedan över Hinnershöjda  förbi  Rasttorp och ner gården Munkeberg i Skoga. Min tanke är att någon munk under Nydala kloster, som kanske fått i gåva skeden från någon Nydalabroder som tidigare varit med vid anläggandet av Roma kloster, eller besökt det, på Gotland, färdats leden från Björke till Skoga för att fiska åt klostret eller i annat ärende och i Bäckalund blivit av med skeden. Området var totalt obebyggt på medeltiden. Det hela kanske kan verka långsökt men jag tycker det finns en röd tråd. I vilket fall så är det sannolikt att en munk eller pilgrim som haft skeden.
Skedarna behöver nödvändigtvis inte vara tillverkade i Visby. De kan ha gjorts på kontinenten och genom Hansan och handelsskepp kommit till Visby. Tänkbart är också att det är någon pilgrim som införskaffat skeden på kontinenten och på sin väg till Nidaros blivit av med den i Bäckalundsområdet.

I Nordisk Familjebok ages att dessa s k apostlaskedar egentligen var till för kyrkligt bruk, att blanda något lite vatten i vinet, vid nattvarden.